Mot toppen

Alla är redo att påbörja vandringen och Hans peppar deltagarna:
- SP3a, nu gäller det! Nu ska vi bestiga toppen tillsammans. Nu går vi!!!
Sen påbörjar man vandringen som upp till toppen kommer att ta ca 7 timmar.

Maskoten Eva

På vägen mot toppen möter gruppen en ensam kvinna som har vandrat ihop med sin kusin och hennes bror. Kvinnan heter Eva och kom att bli allas ”maskot”. Hon hade tagit sig till Nordtoppen (Sydtoppen är den högsta), men känt att hon inte orkade mer och gett upp och vänt om. Gruppen övertalar henne att på nytt vända om och ger henne nötter, russin, energikakor och vatten. Eva följer sen med ändå upp på toppen.
- Ett mirakel säger Hans Sundström. Vi lyckades få henne att vända om och åter göra ett försök efter att hon tagit det stora beslutet att ge upp. Gruppdynamik är en häftig kraft!

”Succén är ett faktum”

Vid 14-tiden når gruppen snökanten och ser därifrån Sydtoppen som en vit kulle framför sig. Nu blir det en kamp mot tröttheten och smärtan. Tillsammans tar sig gruppen allt närmare toppen. Vissa är oerhört trötta och ibland kommer man bara 5-6 meter innan det är dags att åter ta en paus. Men till slut är de framme vid foten av toppen och där tar alla av sig utrustningen. De delar upp sig i 5 grupper och går gruppvis upp på toppen där IT-killarna fotograferar triumfen. ”Succén är ett faktum” skriver Hans i projektets blogg efteråt. Delmål 2 är nu uppfyllt.
Som en paragraf kan nämnas att även Evas kusins bror hade sällskap med gruppen upp på toppen. Brodern höll ett högt tempo och tjejerna gav upp i hans sällskap.

Äventyret fortsätter - Vägen tillbaka.